Hur lär man sig bäst? Det finns många olika tankar och "läror" om hur vi ska lära ut, men många gånger glöms de grundläggande behov som måste uppfyllas innan inlärning kan ske bort. Man tar liksom för givet att alla redan är uppe på översta steget i Maslows behovstrappa när de kommer till skolan, men det är långt ifrån så.

Jag har under mina år som lärare funderat på hur vi ska få barnen att lära sig på bästa sätt & även många gånger känt mig stressad över att vi måste hinna ge dem så mycket kunskap på så kort tid, men för några år sen började jag, tillsammans med en före detta kollega bena ut vad som egentligen är viktigt och hur vi får barn som vågar och vill utmana sig och längtar efter att lära sig mer. För det är ju just sådana jag vill att barnen ska vara när jag släpper dem ifrån mig när de slutar i trean.

Jag har valt att titta på Maslows behovstrappa som en hjälp för mitt tänkande kring barns inlärning  ...

Steg 1. Fysiska behov - De allra flesta barn i Sverige får sina fysiska behov tillfredsställda och i de få fall de inte får det är en orosanmälan på sin plats.

Steg 2. Trygghet - Det kan kanske tyckas vara en självklarhet att barn i svenska skolan är trygga och i de allra flesta fall har de ju en grundtrygghet med sig hemifrån, men många barn känner sig otrygga i skolans miljö med vuxna de inte vet om de kan lita på, många barn som tvingats in i en konstellation de inte valt själva och en massa regler som ska följas. Lägg därtill att många barn bär på händelser från sin tidiga barndom som inte alltid är enbart positiva och har man sådana i sin ryggsäck blir det ofta till en känsla av otrygghet. Det finns ju även adopterade barn, fosterbarn och barn på flykt som varit med om separationer som många gånger ger dem men för livet.

Steg 3. Gemenskap - Tillsammans med tryggheten är detta en sak vi i skolan måste bygga på. ALLA barn har rätt att känna sig trygga samt vara med i skolans/klassens gemenskap och det är vi vuxna i skolan som har ansvar att se till att det blir så.

För att de ska få en grundtrygghet och gemenskap i klassen har jag några grundregler som jag kontinuerligt tar upp med barnen.

• Alla är lika mycket värda.
• Alla är bra på något och ingen är bra på allt (inte ens läraren).
• Vi hjälps alla åt och vi tar oss mot målet tillsammans, lärare, elever och föräldrar.  

Steg 4. Uppskattning - Många gånger är man snar att berätta när något är fel, när barnen uppför sig på fel sätt får de höra det, när de gjort ett fel i matteboken sätts en stor fet bock i kanten och när de inför klassen svarar fel på en fråga de fått får de höra att nä, det där var fel men handen på hjärtat, hur många gånger talar du om för dina elever när de gör rätt ... Givetvis måste vi berätta hur det SKA vara annars lär sig ju inte barnen det rätta, men det kan man göra på så många olika sätt ...

Om nån uppför sig illa kan man välja att fokusera på det/de barn som uppför sig på rätt sätt och påtala att de är duktiga som gör rätt ... det får ofta till följd att det barn som gör fel slutar med det och då får man tillfälle att berömma även det barnet.

När något hänt på en rast lyssnar man på vad barnen har att säga, sen pratar man med dem om hur man kan göra för att undvika att det blir så igen istället för att fokusera på exakt vem som sa/gjorde vad och utse en syndabock. Jag är även noga med att barnen inte ska tvingas att be om ursäkt bara för att eftersom jag anser att det gör ordet verkningslöst. Man ber om ursäkt när man inte längre är arg eller besviken, när man är redo att förlåta och verkligen ÄR ångerfull vilket jag även säger till barnen.

Om barnen gör fel i matteboken väljer jag alltid att sätta en liten prick istället för en bock bredvid det felaktiga och stora stjärnor på allt som är rätt ... ibland sätter jag stjärnor fast inte allt är rätt för de kan ju ha arbetat väldigt duktigt trots att de gjort något/några fel och sen har vi istället en ny genomgång på det momentet med nya uppgifter att göra som följd. På så vis rubbar man inte in att de är dåliga vilket gör att barnens självförtroende ökar.

Om ett barn svarar fel inför klassen är jag oftast noga med att påtala att de tänkt bra, men att det inte riktigt var det svaret jag tänkt mig. Det viktiga är att barnen får en känsla av att de vågar försöka utan att någon tycker de är dåliga eller skrattar åt dem och att det faktiskt är okej att svara fel.

Steg 5. Självförverkligande - Egentligen är det först här, när alla de andra stegen är uppnådda, inlärning sker. Först när vi är mätta, utsövda, älskade, trygga och i en social tillhörighet kan vi ägna oss åt att lära oss sånt vi inte behöver för omedelbar överlevnad. Vi har nått tillit och en ömsesidig respekt. Det är hit vi alla vill och det är här vi vill att våra elever ska befinna sig när de är i skolan och gör de inte det får vi försöka rannsaka oss själva för att se om vi missat något steg på vägen för det eller de barnen. 

 

Maria Godolakis

26 september 2017 16:20

Mycket kloka tankar som jag anser att fler borde ha i åtanke när de arbetar med våra små blivande världsmedborgare. Jag försöker förmedla liknande tankar till mina lärarstudenter som sedan ska ut på fältet.
Spännande att du kom igång med en blogg;O)
Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen en tid tillbaka arbetar jag på en skola som har ett socialt belastat upptagningsområde. Barnen på skolan är många, föräldrarna i stort sett utan krav på skolan, många barn är fattiga och en stor andel av barnen brottas med språkförbistringar pga ...

Idag fick jag en hälsning från en före detta elev och hens mamma som gjorde mig så glad ... Det är såna saker som gör att man verkligen orkar när det känns motigt ... <3   Hej Anna! Jag hoppas att du haft ett underbart lov och att du trivs p...

Att ta farväl av en klass efter några år tillsammans är alltid jobbigt ... och extra jobbigt blir det när man dessutom byter skola & kommun och därmed inte har chansen att stöta på & prata lite med sina gamla elever "now and then" ... Att sen släppa ...

Att man lär sig mer, bättre & djupare i samspel med andra människor är ingen nyhet ... Jag försöker tänka så när jag undervisar och välkomnar elevers initiativ att hjälpa varandra att förklara saker samt försöker ha gruppuppgifter med jämna mellanrum...

Som vi har väntat och längtat ... hela december är en enda lång längtan efter julledighet, få umgås med nära och kära samt en spänning över de klappar man ska ge och få ... Ja så kan man ju tänka och så är det för de allra flesta, men det finns många...