Idag fylldes mina ögon av tårar och mitt hjärta var sprickfärdigt av stolthet ... idag fick jag plocka en av de där åtråvärda frukterna vi pedagoger odlar genom åren ... kanske var det som hände en banal grej, men för mig var det ett bevis på hur viktigt det är att se alla människor med samma ögon, känna att de är lika mycket värda och tro fullt ut på varenda en ...

Idag ställde sig en tjej i klassen framme vid tavlan & förklarade hur man ska räkna algoritmer med växling - simpelt kan tyckas men just denna tjej har varit i Sverige cirka 2 år och innan hon kom hit har hon inte haft nån skolgång att tala om. Hon har en vilja av stål och glöden i ögonen & jag är så glad att jag lyckats bevara den (med hjälp av mina goa kollegor förstås) så till den grad att hon vågar stå upp inför klassen och på svenska visa och förklara (bra dessutom) hur man utför dessa krångliga algoritmer.

Denna lilla grej kommer jag för alltid att minnas och bära med mig i hjärtat ... denna lilla grej blir även det sista minne jag får av denna fantastiska tjej då hon flyttar till annan ort imorgon. Jag hoppas så innerligt att hennes glöd aldrig slocknar och att hon för alltid bevarar sin vilja av stål.

 

Berit

12 december 2017 14:14

Hej! Åh, så glad jag blev när jag fick upp din sida när jag testade att ”Slumpa blogg”. Äntligen något läsvärt och tänkvärt, och så exakt det som även jag tycker är rätt sätt att se på skola och lärande. Jag har själv jobbat som lärare i 25 år, och har jobbat precis så som du beskriver. Det enda rätta sättet, enligt mig också.
Den tid det tar att (i varje situation) först skapa en trygg och positiv miljö runt barnen har man lätt igen i själva inlärningssituationen. Ett tryggt barn lär så mycket lättare och så mycket fortare. Att arbetssättet och utmaningarna för barnen måste anpassas efter deras förutsättningar, knyta an till deras verklighet och dessutom vara roliga och motiverande är ju egentligen självklart. Det ska vara roligt och kännas bra att gå till skolan!
Det här tanke- och arbetssättet kräver dock väldigt mycket av oss som lärare. Det gläder mig att du, och förhoppningsvis många med dig som har samma vision, orkar. Även det som du älskar och brinner för kan bli för mycket, speciellt om det tillkommer omständigheter i privatlivet som dränerar dig på ork och kraft. Jag vet, för jag har själv råkat ut för just detta. Jag saknar skolan enormt mycket, men har nu insett att jag aldrig kommer att komma tillbaka.
Det är med sorg i hjärtat jag hör och läser om alla problem som finns i dagens skola, och samtidigt känner att inte ens jag själv ”kan dra mitt lilla strå till stacken” längre. Därför blir jag så glad och tacksam över att få läsa att just du finns därute. Jag vet inte vem du är eller var du jobbar, men dina ord säger så mycket. Jag hoppas innerligt att du orkar kämpa vidare och även orkar föra ditt ”kall” vidare. Det är sådana som du som behövs i vår skola. (Jag skulle med glädje se dig som mina barnbarns lärare.)
Var nu rädd om dig! Jag önskar dig all lycka och framgång i din fortsatta lärargärning. Tack för att du finns!
Kram från Berit

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen en tid tillbaka arbetar jag på en skola som har ett socialt belastat upptagningsområde. Barnen på skolan är många, föräldrarna i stort sett utan krav på skolan, många barn är fattiga och en stor andel av barnen brottas med språkförbistringar pga ...

Idag fick jag en hälsning från en före detta elev och hens mamma som gjorde mig så glad ... Det är såna saker som gör att man verkligen orkar när det känns motigt ... <3   Hej Anna! Jag hoppas att du haft ett underbart lov och att du trivs p...

Att ta farväl av en klass efter några år tillsammans är alltid jobbigt ... och extra jobbigt blir det när man dessutom byter skola & kommun och därmed inte har chansen att stöta på & prata lite med sina gamla elever "now and then" ... Att sen släppa ...

Att man lär sig mer, bättre & djupare i samspel med andra människor är ingen nyhet ... Jag försöker tänka så när jag undervisar och välkomnar elevers initiativ att hjälpa varandra att förklara saker samt försöker ha gruppuppgifter med jämna mellanrum...

Som vi har väntat och längtat ... hela december är en enda lång längtan efter julledighet, få umgås med nära och kära samt en spänning över de klappar man ska ge och få ... Ja så kan man ju tänka och så är det för de allra flesta, men det finns många...