Att man lär sig mer, bättre & djupare i samspel med andra människor är ingen nyhet ... Jag försöker tänka så när jag undervisar och välkomnar elevers initiativ att hjälpa varandra att förklara saker samt försöker ha gruppuppgifter med jämna mellanrum. Detta är dock inte helt enkelt och självklart när man arbetar med de yngre barnen som många gånger är så uppfyllda av sig själva och vad de vill att de helt enkelt inte KAN samarbeta eller glömmer bort vad uppgiften egentligen är. Detta kan få vilken pedagog som helst att ge upp och återgå till att varje barn sitter på sin plats och arbetar med sina uppgifter, men det gäller att inte ge upp även om det känns motigt för så småningom klarar de allra flesta av det och då får de ut så mycket mer såväl av sin skolgång som av livet.

När detta läsåret drog igång hade jag gjort en skylt med ledorden "starka tillsammans" på och pratade väldigt ingående med barnen om vad det innebar. I den grupp jag har nu finns det många individualister med starka viljor och mycket humör, så vi jobbar ständigt med detta för att upprätthålla ett bra gruppklimat vilket absolut inte var självklart när jag började jobba med dem för snart två år sen.

I gruppen har jag två elever som alltid är snabbt färdiga med sina matteuppgifter och som dessutom har gjort det till en tävling sins emellan att vara färdig först ... Jag anser inte att detta gynnar dem då de inte tänker efter vad det är de gör samt ofta har några slarvfel och ibland även brister i förståelsen för det de gör. Så idag när de kastade sig fram till mig med sina böcker i handen och frågade om de fick rätta sina böcker själva kom jag på att jag hört en kommunkollega berätta om att hon använde sig av samrättning med sina elever. Så jag sa att de, istället för att bara titta i facit & konstatera att de gjort något eller några slarvfel, istället skulle börja med att jämföra sina uppgifter med varandra och om svaret skiljde sig på någon uppgift ta en diskussion om vilket svaret på frågan är. Det gjorde dessa elever och de som annars alltid är bittra rivaler fick nu istället ett givande samtal där de bland annat konstaterade att de svarat olika på en uppgift, men att det nog berodde på att flera svar var möjliga på denna uppgiften vilket jag bekräftade. Först när de kollat av att de hade samma svar på alla uppgifter (utom den där det fanns olika svarsmöjligheter) fick de ta facit och kolla om de hade rätt på uppgifterna.

Detta är verkligen något jag kommer att fortsätta med och utveckla eftersom det dels är givande för barnen, dels sparar en del tid för mig som pedagog då jag slipper ha lika mycket att rätta. Tid som jag istället kan använda till att planera bättre och mer givande uppgifter för eleverna.