Sen en tid tillbaka arbetar jag på en skola som har ett socialt belastat upptagningsområde. Barnen på skolan är många, föräldrarna i stort sett utan krav på skolan, många barn är fattiga och en stor andel av barnen brottas med språkförbistringar pga att de inte är födda i Sverige. Detta gör att vi pedagoger har helt annat utgångsläge än man har på t.ex en byskola där de flesta barn har svenskt ursprung och bor med båda sina föräldrar i en villa eller på en gård.

Detta är skolan där många av barnen redan har gett upp men trots det kommer de till skolan dag in & dag ut och när skoldagen är slut dröjer de sig gärna kvar på skolan. Ingen brådska att gå hem här inte. Vi pedagoger kan skälla på dem & banna dem när de glömt göra läxan, stökar på lektionen och kommer för sent in efter rasten, men de är ändå lika glada över att se oss varje dag.  

Man kan ju tycka att barn med detta utgångsläget ska få extra mycket stöd i skolan i form av extra sva och spec samt en del extra "förmåner" i form av fri frukt, utflykter till t.ex teater, ishall och badhus, men nä det är snarare tvärtom ... I mina ögon känns det som att det inte är lönt att investera i dessa barn då de redan är dömda till ett liv längst ner på samhällsstegen ... Att några av dem mycket väl hade kunnat bli precis vad som helst bara de hittar tron på sig själva och viljan att kämpa för sina drömmar tar man inte nån som helst hänsyn till. 

Vad kan då jag som mentor och lärare göra för att få dem att tro aldrig så lite på sig själva? 

• Prata med dem ... prata om allt mellan himmel och jord, stort som smått och inte vara rädd för att ta upp känsliga ämnen.
• Förklara för dem att även om jag blir arg så tycker jag om dem iaf. Det är inte dem jag tycker illa om utan det de gör.
• Visa för dem att jag finns där & bryr mig om dem som människor, inte bara som elever.
• Sätt upp tydliga och lättförståeliga regler så de har ramar att hålla sig inom.
• Göra undervisningen så rolig och intressant som möjligt.
• Förmedla att jag har förväntningar på att de ska sköta sig och göra sitt bästa samt att jag tror på dem.
• Visa mig mänsklig ... att inte heller jag kan allt och att jag kan göra fel ibland.
• Vara en länk mellan vårdnadshavare och skola.

Om bara en enda unge jag varit lärare till lyckas i livet känner jag att mitt arbete varit mödan väl värd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en hälsning från en före detta elev och hens mamma som gjorde mig så glad ... Det är såna saker som gör att man verkligen orkar när det känns motigt ... <3   Hej Anna! Jag hoppas att du haft ett underbart lov och att du trivs p...

Att ta farväl av en klass efter några år tillsammans är alltid jobbigt ... och extra jobbigt blir det när man dessutom byter skola & kommun och därmed inte har chansen att stöta på & prata lite med sina gamla elever "now and then" ... Att sen släppa ...

Att man lär sig mer, bättre & djupare i samspel med andra människor är ingen nyhet ... Jag försöker tänka så när jag undervisar och välkomnar elevers initiativ att hjälpa varandra att förklara saker samt försöker ha gruppuppgifter med jämna mellanrum...

Som vi har väntat och längtat ... hela december är en enda lång längtan efter julledighet, få umgås med nära och kära samt en spänning över de klappar man ska ge och få ... Ja så kan man ju tänka och så är det för de allra flesta, men det finns många...

Idag fylldes mina ögon av tårar och mitt hjärta var sprickfärdigt av stolthet ... idag fick jag plocka en av de där åtråvärda frukterna vi pedagoger odlar genom åren ... kanske var det som hände en banal grej, men för mig var det ett bevis på hur vik...